Du var dag och du var natt
Då när tiden stod still
När dagar och veckor
Gjorde varken från eller till

Vi var två, snart nog tre
För det vi gjort var mans läxa
Sprudlande värme
I en kupad hand växa

Men en smärta fick fästa
Långt förr tiden var här
Var det dagar, veckor?
Bara frågan om när

Och detta molande mörker
Fick varm glädje att vända
För inte visste väl vi
Att nåt fel kunde hända

Du var vacker, min lilla
Liten eka i hamn
Du var vacker, dock stilla
Där du fanns i min famn

Blotta tomhet som kommer
När man tappat sin framtid
Så pass svårt vi sen fann det
Att leva i samtid

Länge klandra jag andra
Som ej kunde förstå
Utan någon förklaring
Hur tänkte jag då?

För alla timmar jag sen vakat
Legat sömnlös i sängen
Kan jag nu konstatera
Att jag missat poängen

Att du var dag och min natt
Då när tiden stod still
Må du va dag och min natt
Så länge som jag finns till