Blänkare #25

Idag var första gången på länge som mitt förflutna knackade på. Då jag öppnade dörren fann jag en ung pojke med blå-randig tröja och jeansshorts som räckte till de skrapade knäna. Den raka luggen slutade strax ovanför ögonen, busiga blå ögon, och det blottade, sporadiskt tandfyllda leendet var snett men fint. Jag bjöd in pojken som nu mer framstod som en grabb. Tanig och lång med stripigt, ojämnt hår. Litet mer sammanbiten, men med alltjämnt hungrig blick.

När vi sedan satt där mitt emot varandra var han en tyngd ung man med stressad hy, på väg att vinna kampen mot en bråkig pubertet. Aningen mer symmetrisk till det yttre, aningen mer krokig och snårig på insidan.

Men plötsligt fanns där bara jag, på dagen 25 år fyllda. Med lika många obesvarade frågor nu som då, med om möjligt färre svar att ge. I startgropen för en nästa fas, men med skor ännu ej knutna.

 

Kanske knackar mitt förflutna på snart igen. 
Det ska bli spännande att se vem som öppnar då. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *