Blänkare #13

Det är med sylvassa klor som ångesten griper tag i mig och gör mig till sin motstridiga fånge. Den greppar mig så hårt om bröstet att varje ljudlöst andetag som pressas ur min strupe smakar som en kortvarig segermåltid, i ett långvarigt krig. Den besöker oftast om natten, men även utom mörkrets beskydd gör den sig påmind. Jag påminns av spåren på mitt bröst, av ärren i min hud. Jag påminns av mina lungor som krymper, krymper för var timme som slår. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *